Bye Mr Soprano

Då har man tagit farväl av ännu en fiktiv familj som fängslat rätt ordentligt. TV-soffan kommer aldrig bli densamma igen. Två av de absolut största, fängslande, bästa tv-serierna i mediets historia har gått i graven på bara några månader. Förutsatt att man snällt väntat på SVT:s sändningar och inte laddat hem avsnitten vill säga.

Familjen Fischer har kolat. Familjen Soprano har, ja vadå egentligen? Jag har medvetet valt att vänta med att se de avslutande episoderna, hållt mig undan spoilerfyllda bloggar och intervjuer med skådespelare och seriens pappa David Chase. Men så mycket har jag förstått att avsnittet inte uppskattades av alla. Och att fatta varför är väl inte allt för svårt. Folk behöver closure. Ett riktigt slut. En grande finale. Många hade antagligen väntat sig en blodig uppgörelse á la Hollywoodaction med Tony i spetsen. Inte minst efter förra avsnittets avrundning där Tony och grabbarna campar i ett avlägset hus och bossen skedar med stora geväret. Folk ville se blod.

Så vad gör då David Chase? Vänder upp och ner och ut och in på tittarnas förväntingar, förhoppningar och rädslor och slänger in ett ickeslut utan dess like. Allt man trodde sig veta skulle hända byts ut mot några svarta bildrutor i seriens sista scen. Finito. Genialt. Jag tror jag vet vad som hände Tony. Men vad spelar det för roll, han kommer aldrig tillbaka.

Bye Mr Soprano

Sellouts

Musikbranschen är sjuk och håller på att självdö. Eller fel, jag ska inte säga musikbranschen. Skivbranschen. I dessa fucking Idol-tider och häxjakt på fildelande trettonåringar finns det några få som fortfarande ser sin musik som ändamålet i sig. Inte skivförsäljningen. Som den där jävla Kanye West. Trent Reznor är den totala motsatsen. Och I like. Kolla klippet.

TV och framtiden

Jaha, då var (antagligen) just de fem första veckornas vånda av mördarterminen avklarade. I bästa fall slipper mam sitta i en ångestfylld tentasal nästa fredag. Oväntat och ganska skönt. Alla ambitioner att kanske ta sig an tentan även om det inte krävs för ett G är långt långt borta just nu. Den planerade tiden som var avsatt för (eventuellt) tentaplugg har lagts på andra mer lättsmälta tidsfördriv. Som exempelvis slutläsning av elfte volymens Rocky. Lite mer läsning. Och ett maraton av Heroes. Jag är fast där. Kommer ta de sista avsnitten ikväll.

Svensson Svensson rullade återigen i rutan ikväll. Hade helt glömt bort hur rolig den sorglige Svensson-tönten Gustav var. Fantastiskt roligt när han improviserade en saga för den lilla flickan och med inlevelse berättade om den gamla goda tiden, innan mejlen, när brevbäraren var viktig.

Babbens show verkar rätt mys-rolig sådär. Hon är rolig gotländskan.

Kvar till Sydney-avgång: 4 månader + en dag.

Now more Heroes!

90 cm säng. Och jag.

Det är något med speciellt att sova ensam. Det är inte riktigt rätt längre. Att jag får 90 cm bredd att okontrollerat rulla runt i inträffar ungefär lika ofta som jag uppdaterar den här bloggen nuförtiden. Så när Sara med vänner besöker vän i den större staden väster ut borde jag rimligen sova hur bra som helst och njuta av centimetrarna. Visst är space skönt ibland, men jag föredrar att vakna tillsammans med min donna än utan min donna. Låter cheezy, men är sant.

Sommaren sprang förbi i vanlig ordning. Jag spenderade större delen på truck i detta företags lager. Sprang iväg gjorde också mitt fribelopp, så nu får jag inte jobba mer på några månader. No more Australia-savings for you mister!

Sommarens höjdpunkter var dessa två evenemang.
Tyvärr kom inte den traditionsbundna hemortsfestivalen upp på en ok nivå i år. Sommarens antiklimax, tyvärr.
Hoppas ni inte missat Markus Larssons och Keith Richards oenigheter om sommarens Ullevikonsert. Humor tamefan!

Annars är det tid att dyka i kurslitteraturen igen. Och jo, den är tyngre än någonsin. Egentligen borde jag nu läsa sådant som detta, eller det här, och den. Dock är den här mycket mer inspirerande att ta del av. Vann boken i en tävling på den utmärkta bloggen Please Copy me som skrivs av den förre mkv-studenten och numera Copywritern Mattias Åkerberg. Kolla in den!

Mina kursval kommer inom ca två månader vara spikade och klara. Förhoppningsvis blir det en bra mix som kommer passa mig bra. 13 pix för resa t&r Arlanda-Sydey. Ungefär vad vi hade räknat med. Det ska bli otroligt spännande att ge sig iväg! Första trippen utanför Europas gränser.

I all spirande positivism (NEJ! Inte den vetenskapliga termen) måste jag berätta om dagens, veckans, månadens eller kanske även årets jävligaste händelse. Nån underbegåvad människa hade när jag kom ut från arbetet strax efter fyra idag tryckt in skärmen på min kära Saras bil. Denna underbegåvade person (som kan räkna med ett hembesök om jag lyckas få tips om vem det var) hade inte ryggrad nog att stanna kvar i bilen och vänta till jag dök upp, eller ens lämna en lapp med ursäkt och telefonnummer. Man får inte vara för glad i livet, för det finns alltid idioter som med glädje skiter på ditt hopp om mänskligheten.

Nej studierna väntar. Eller först tidningen kanske. Och lite mat. Och den där andra boken. Och tv:n. Och internet. Och Tv-spelet. Disciplinen är på för låg nivå idag.

Vi hörs
Out

In the s-time

Ojojoj. Vad hände? Tre dagar till den 23e födelsedagen? Snart juli månad? Det är kanske lite i överkant att ha åldersnojja och tycka tiden går aningen för fort för att man ska kunna uppfatta dess gång, men vad kan man göra åt saken?

Ytterligare en, tyvärr ledsamt tam, Hultsfredsfestival har passerat. Nu har man fått uppleva den store rock-legenden Ozzy. En kul upplevelse som ändå inte nådde dit man ville eller hade hoppats på. Han skrovlade mest med sia infekterade hals och frasen "I can't fucking hear you!" verkade vara kvällens favorit. Men tam sitter ändå bra som etikett för årets festival. Det blev liksom aldrig något. Ingen fart. Ingen stämning. Ingen trängsel. Det där lilla extra saknades tyvärr även i bokningsväg. Visst, Ozzy är stor. Korn likaså. Men fan, det krävs mer. Turbonegro platsar inte på Hawaii, hur sköna och tok-bögiga dom än må vara.


Maia Hirasawa får stå som årets utropstecken. Halvjapanskan bjöd på en intim mysig spelning i Teaterladan, tyvärr slogs hon mot Flogging Mollys irlandsfolkmusikpunkrock om publiken, och de flesta valde att inleda festandet med de sistnämnda. Slår vad om att Maia inom fem år spelar på Hawaii.

I övrigt lär inte denna sommar (heller) bli någon tid för större avkoppling. Lagerarbete väntar, men allt för att få ihop en tillräcklig reskassa hit.

Ett halvår kvar till mitt livs äventyr. Spännande är bara förnamnet. Känns rätt skönt att älsklingen ska göra mig sällskap. I precis samma veva far min lillasyster ut till en främmande del av världen, den Japanska ön och Tokyos trängsel lockar av någon mystisk anledning henne mer än något annat land på planeten. Hemma brukar vi skoja om att det har med hennes längd att göra. I Japan kanske hon ligger närmare medellängden och slipper titta upp på folk jämt och ständigt. Då surnar hon till.

Har i veckan blivit datorlös. Min första krasch. Jag hatar min laptop. Jag kommer bli mac-user så fort pengarna till inköp finns. MacBook. Mums.

Såg O brother, where art thou? på TV4 häromdagen. Filmen är fantastisk! Den har vuxit till en av mina absoluta favoriter genom åren.

Nu ska jag ladda min telelur med lite färsk musik. Vi hörs.

Peace out

Long time no..

Bloggen är död!

Eller åtminstone liggandes i en pöl med spasmiska dödsryckningar. Inläggen blir allt mer sporadiska, pulsen dalar. Living on life-support. Skärpning!

Det kan vara dags för en återupplivning. Läge att plocka fram defibrillatorn ur garderoben och spraka liv i maskineriet. Spotta ut åsikter och tankar. De finns ju ändå där men orkar bara inte vägen ner på pappret (tangentbordet?). Efter en spark i ändan och rejäl utskällning kanske det tar fart?

Ja, så får det bli. Jag är från och med nu en superblogger! Här ska skrivas om högt och lågt, bra och undermåligt, fint och fult, allt och ingenting. Från och med nu. Japp.



Jag tror jag börjar imorgon.

Jojjomen

Det har gått sin lilla tid sen sist. Det har gått sin tid och mycket har hänt. Man har kommit till insikten att stark ångest, misstro och nervositet ofta är helt åt helvette onödigt. Fem veckors praktik i verkliga livet sprang förbi, både jag och min "arbetsgivare" var nöjda, så till den grad att jag hade kunnat få arbeta kvar (om nu inte mina sk studier varit i vägen)..

Knappt hann man komma tillbaka till Jönet och slå sig till ro i min lilla lya innan det var dags för nya äventyr. Projektstart; tio vecker med redaktionellt arbete, litteratursökning och lite rapportskrivning väntar. Vi ska göra en grymt bra, snygg och .. bra tidning helt enkelt. En vecka projektstart, sedan var det dags för årets happening. Nine Inch Nails på Annexet, Stockholm. Jag och min kära Sara tog bussen till Stockholm, åt pizza på Pizza Hut, checkade in på det något flådiga Scandic Anglais vid Stureplan, jag drack lite öl, tog tunnelbanan till Globen och såg en sjuhelvettes fantastisk konsert. Sjukt trevligt att träffa alla glada spiral-medlemmar i kön, när det finns något gemensamt bland alla är det inte svårt att ha något att prata om. Blåslagen, utpumpad, svettdrypande, trött och hungrig åtevände jag till hotellets makalöst mjuka (dyra) bädd och sov som ett barn. Lycklig som ett barn. Annandag påsk sprang snabbt förbi med en rejäl hotellfrukost, jakt efter ett par sneakers på stan, en latte och bussresa hem.

Nästa positiva händelse inträffade igår. Jag ska otroligt nog till Sydney och studera 2008. A dream come true, och allt det där. Jag blev riktigt glad, och väldigt överraskad. Varför vet jag inte. Det var bara så stort. Pedant och kontrollberoende som man är har jag redan börjat kolla in allt som gäller angående boende, visum, ditten och datten. Jag behöver lära mig att chilla, det är ett år kvar.

"Nu får det fanimej vara slut på glada nyheter för den där tomten" tänker du. Men icke. Nine Inch Nails återkommer till Stockholm i augusti, då för att spela på den otroligt mycket trevligare och större arenan Hovet. Vi glada Spiral-medlemmar får köpa biljetter redan på måndag. Övriga i slutet av månaden.

Som om inte detta vore nog dimper Trents nästa mästerverk ner i min brevlåda nästa vecka, runt tisdag antagligen. Lyssna på den här. Fem D. Lätt.

Jag måste helt enkelt ha gjort något rätt, just nu har jag jävligt god karma. Och nya, vita sneakers.

Out


Kort klipp av "Hurt" filmad med min semikassa kamera:

Första veckan i verkligheten

Hej & hallå.

Första veckan ute på min praktikplats i Vimmerby är nu avklarad. Har verkligen fått göra lite allt möjligt minst sagt. Uppdaterat webbplatser, redigerat informationsmaterial och skissat på nya webbplatser är några av de uppgifter jag matats med. Folket är verkligen supertrevliga och det har varit skitkul. Har skrattat mycket åt diverse historier på lunchrasterna i källarn, det är ett glatt gäng jag hamnat hos. Det där med tidiga morgnar och arbetsdagar som startar klockan 7 känner jag mig dock inte helt bekväm med än. Startsträckan för att vänja sig på den fronten är lite längre än än vecka. Det är inte nytt för mig iof, men det var ett tag sen det tillhörde ens vardag. Studenter har ju flextid som sagt.

Nu är jag tillbaka i Jönköping hos flickan igen. Tyvärr jobbar hon nästan hela helgen, men gårdagen spenderade vi tillsammans. God mat, alkohol och annat onyttigt bjöds. Jag somnade jävligt tidigt. Nu tittar jag på Nine Inch Nails senaste halo, 'Beside You in Time'. Den får utan tvekan fem D av fem möjliga. Storartat!

'Year Zero' historien som jag skrivit om tidigare bara växer och växer. Ett jävligt spännande påfund av mister Reznor. Om du inte hängt med; echoingthesound.org.

Tankar hem de senaste avsnitten av Lost som har gått några veckor nu i USA. Hur ska den soppan sluta?

Out

Dagarna går

Och saker närmar sig. Sista veckan på HLK för ett tag framöver. På måndag börjar min fem veckor långa praktik, ska bli jäkligt kul och spännande! För att bara göra saken bättre släpps Nine Inch Nails live-dvd 'Beside you in Time' på tisdag, gissa om jag har förbokat?

För övrigt så våndas jag över en helt annan sak; Glasögonköp. Har länge funderat på att köpa mig ett andra par brillor, variation förnöjer och allt det där.. Men det är fan inte lätt att välja kan jag lova! Har hur som helst lånat hem tre par från Synsam, har en egen favorit, gissa vilket par?











Ursäkta mitt trötta, pluffsiga ansikte och ovårdade hår. Jag är nyvaken.

Out

Nine Inch Nails - Year Zero

I onsdags var det alla hjärtans dag. Dagen det är tänkt att man ska tillbringa tillsammans med sin bättre hälft, om man nu har någon, så vad gjorde då jag? Visserligen gödde jag detaljhandeln precis som alla andra, efter ett besök på L'amour du Chocolate (eller vad butiken nu heter) och en florist på Öster var det klart. Sen kom min kära flickvän hem och vi drack äkta choklad och åt en fin kärleksbakelse. Resten av kvällen satt jag klistrad framför datorn med det som resten av denna post kommer handla om:

Om ni inte visste så är jag enormt hänförd av Nine Inch Nails, eller dess skapare och musical master-mind Trent Reznor. Han har precis påbörjat en europa-turné med två konserter i Lissabon, och den 8e april är det dags för Annexet i Stockholm. Så vad är då grejjen? Jo, Trent har arbetat på en skiva en längre tid; 'Year Zero', och hemlighetsmakeriet har varit stort, för att inte säga totalt. Det som har sagts om plattan fram tills i onsdags var dock att det handlar om en konceptplatta. Man har även kunnat läsa på en musik-site att konceptet kretsar kring en dystopisk framtid, där USA styrs av en militant kristen kyrka. Det var allt. Fram tills i onsdags. Helt plötsligt exploderade det bokstavligen av nyheter i NiN-kretsar. Orsaken var kortfattat detta:

På en av de turné-tshirts som såldes i Lissabon, var ett antal bokstäver på ryggen fetare än de andra. Dessa bokstäver skapade tillsammans meningen i am trying to believe. Något snille kom på idén att googla termen, vad hittades? Iamtryingtobelieve.com. Det hela är så omfattande och stort att man blir helt fängslad av det. Trent har inte bara skapat en konceptplatta utifrån en idé i hans huvud. Han har skapat en hel värld till sin idé, i form av ett antal mystiska webbplatser från framtiden med skiftande innehåll, som tillsammans målar upp en bild och skapat något av ett pussel. Många har beskrivit det som en form av ARG, alternate reality game.

Ja, det skulle gå åt flera hundra rader åt att beskriva allt som hittats av NiN-fans runt om i världen. Men dessa webbsidor hänger ihop:

http://bethehammer.net/
http://anotherversionofthetruth.com/
http://www.iamtryingtobelieve.com/
http://105thairbornecrusaders.com/
http://churchofplano.com/
http://www.consolidatedmailsystems.com/nooneimportant/#

Har du tid över, så surfa runt och börja med detta fascinerande pussel. På NiN-forumet echoingthesound.org finns en hel avdelning dedikerad till den här historien.

Kanske är det så att man måste uppskatta Nine Inch Nails för att ge detta den tid det behöver, men studerar man reklam kan man se det som ett exempel på en spännande form av viral marknadsföring. Det hela började alltså med ett gömt meddelande på en tshirt. Detta utvecklades till en hel serie webbplatser. Sedan kom man över ljudklipp från vissa av dessa webbplatser. Sedan upptäcktes ett nytt meddelande på en annan tshirt, innehållande ett amerikanskt telefonnummer. Ringde man det fick man höra ett mystiskt meddelande, antagligen från framtiden, där sägs saker som "America is born again..." samt en man som spyr galla över den nya makten. Man får dessutom höra en kort snutt av ett spår från kommande skiva 'Year Zero'.

Världen kring 'Year Zero' växer, och tusentals människor sitter framför sina datorer för att knäcka nästa ledtråd. Visst skulle man kunna avfärda detta som en massiv reklamkampanj för att hypa den kommande releasen. Men vi som känner till NiN vet att det är svårt att avfärda någonting kommande från Trent Reznor som utkalkylerat kommersiellt. Så här skriver Trent själv i sin blogg:

"Exciting times. Maddening times. Somebody needs to get the internet working in Europe for one.
The term "marketing" sure is a frustrating one for me at the moment. What you are now starting to experience IS "year zero". It's not some kind of gimmick to get you to buy a record - it IS the art form... and we're just getting started. Hope you enjoy the ride."

Trent är ett geni, en sann konstnär. Här stannar inte hans alster vid en ensam skiva. Han skapar mer än så, och det är, vare sig man tycker om dystopiska framtidshistorer eller ej, jävligt spännande.

Out

Rysningar i ryggraden

Jag är ett stort fan av (interaktiva) spel. Mer än så, jag älskar spel. Jag är en av många som anser att spel förtjänar cred i finkulturens instängda rum. Vägen dit är lång, men en dag kommer vi vara där. Längre inlägg om detta utlovas.

Jag är i grund och botten Nintendo-människa. Ända sedan jag för första gången fingrade på en NES-kontroll och försökte få Mario hoppa över hålen i marken har jag varit hooked. Men i sommras var det dags för första otroheten. Inte så att jag aldrig spelat något annat än Nintendo, man är ju gamer, men jag hade aldrig ägt en konsol av annat fabrikat. Nu var det dags för ett PS2, ett måste för att kunna spela de Playstation-exklusiva topptitlar som trots allt finns. Just nu är jag inne på en Skräck-klassiker. Silent Hill 2.

Jag lovar, om ni inte tror mig, att spelmediet är den absolut mest effektiva form av underhållning för att skrämma livet ur folk. Film fungerar, men spel kan i sin bästa form vara gravt ångestframkallande. Som Silent Hill 2. Kallsvettningar får man räkna med. Miljöerna är otäckt ruskiga. Ljudspåret är underbart effektivt och de hemskt groteska monster man stöter på längs nedsläckta, klaustrofobiska korridorer och ljusfria lägenheter är antagligen de värsta man sett.

Vill man bli skrämd bortom all sans och spela något så pass otäckt att man måste pausa spelandet då och då för att inte förlora förståndet (...), då är detta spelet. Några år på nacken, men denna psykologiska skräck i världsklass saknar bäst-före-datum.

out

Yes!

Efter en del trixande, svordomar och kodknäckande fingrar har jag fått min blogg att fungera som jag vill. Uppdateringen till Blogger Beta gick inte helt smärtfritt, men var nödvändig då det av någon anledning inte gick att lämna några kommentarer på min blogg längre. Men nu ska det hela fungera!

Out

Alla <3 dag

Igår pratade jag med min kära flickvän på telefon. Hon är i Borås och jobbar, då blir det några samtal om dagen. Vi lever ändå ihop i min lilla etta på 35 kvadrat. Sover i en 90-säng och har köpt en soffa gemensamt. Under våra 17 månader som par har jag samlat ihop fler vuxenpoäng än mina föregående 21 år totalt. Och det känns faktiskt jävligt bra.

Hursomhelst, igår talade vi alltså med varandra i telefon, andra samtalet för dagen. Då säger hon:
- Jag har gjort en sak idag, och antingen kommer du bli jätteglad eller jävligt förbannad.
- Vad menar du?, undrade jag instinktivt.
- Nej det kan jag inte säga, det är en överraskning.
- Va? Du kan ju inte säga sådär utan att berätta vad det är förstår du väl? Jag är alldeles för nyfiken, det vet du!
- Nej, du får vänta till alla hjärtans dag, säger hon nöjt.
Jag tycker förståss att det är alldeles för långt dit, men i själva verket är det knappt enochenhalvvecka. Men ändå. Dock är det ju inte helt utan ångest man får vänta. Jag som bara hade tänkt köpa ett knippe blommor och så skulle det vara bra med det. Det är ju omöjligt att bräcka något som man inte ens vet vad det innebär?

Jag tänkte låta er läsare, om det nu finns några, gissa vad överraskningen kan innebära. Den som lyckats hamna närmast överraskningens faktiska innehåll(?) kommer få ett fint pris av mig. Vad säger jag inte, det är en surprise!


Out

En hjälte

Gillar man satir och dess viktiga funktion finns det en man som måste höjas till skyarna. Han är helt enkelt briljant. Har du inte sett något av The Daily Show med Jon Stewart så föreslår jag dig att surfa in på youtube right away. Där finns en hel del guldkorn. Han slår ganska friskt mot Bushadministrationen, minst sagt. Det gillar jag!

En månad kvar. Halo 22.

En fredagskväll i januari

Och en trevlig sådan har det varit. Vad har jag då gjort? Man skulle kunna säga att jag varit med på en tjejkväll. Rent teoretiskt. Fast rent teoretiskt (och praktikst) sabbade jag en av kriterierna för en tjejkväll, nämligen att alla gäster är just tjejer. Så härifrån och framåt kallar jag det helt enkelt för middag med en överväldigande majoritet tjejer. Kvinnor om man ska vara noga med begreppen, men med har jag ju inte varit nu så då är jag fortsatt inkonsekvent. Det var vännen Carro som trollat ihop två magnifika tacopajer, dessutom blev det glass och frukt till efterrätt. Mumma.

Igår var jag och Carro, som råkar vara värmlänning, på O'learys för bataljen mellan HV och FBK. En av oss gick därifrån nöjdare än den andre. Jag lämnar ämnet där. Men en rätt underhållande match var det, och otroligt nog var Carro inte en helt ensam katt bland hermelinerna. Två andra Rolands hade också hittat dit.

Helgen lär bli väldigt lugn. Tänkte fortsätta min självutbildning i Illustrator, det är ju faktiskt inte alls långt kvar till praktiken. Kul skare bli!

Fick för mig att byta ut min lille logge i toppe av blogge. Vad tycks?

Nu är klockan en bra bit över nanna. Jag tog ordentlig sovmorgon imorse så imorgon ska min usla kropp sparkas ur bingen i tid.

Vill dela med mig av en festlig bild, där jag hade haft det en aning för festligt. Fotograferat i Magaluf sommaren 2005.

Out

Ibland

Är det jävligt skönt att inte ha speciellt mycket att göra. Ett litet tag. Har man för lite att göra en längre tid kommer en underlig, hemlig typ av ångest krypande. Man får inte ha för lite att göra - då är man kass och känner sig, milt uttryckt, kass. Själv har jag haft det ganska lugnt den senaste tiden. Mer eller mindre ofrivilligt. Jag råkar vara anställd av ett bemanningsföretag som hyr ut studenter, tyvärr har de haft alldeles för lite på mitt projekt och inte behövt någon extrapersonal. Konsensus: jag får inte jobba och får därmed leva på det csn ger mig, vilket jag iof inte är ensam om heller och jag funderar över min rätt att gnälla på situationen. Men detta är trots allt min egen blogg och här säger jag vad fan jag vill.

Bara dryga månaden kvar innan jag och mina kurskamrater ska ut och koka kaffe på olika arbetsplatser. Joke. Jag tror kaffekokandet är ordnat hos mitt företag, de verkar oerhört ambitiöst inställda till min praktik och måna om att både jag och dem ska dra nytta av perioden. Det är skönt! Exakt vad jag kommer få syssla med är oklart, men företaget går framåt som en väloljad pingvin i rutchekana så uppgifter finns det säkert gott om.

Idag sände jag tillsammans med åtta glade studenter från medieproduktion lokal-tv från Högskolan. Jag var bildproducent (sändningsproducent) och styrde spakarna och det hela från kontrollrummet. Det var enormt roligt! Något av ett antiklimax inträffade tyvärr efter sändning när vår trevliga lärare skulle visa oss sändningen som bandats i dv-spelaren. Dv-spelaren var utbränd och hade bara orkat ta med ljudet, så det fanns inte mycket att titta på. Förhoppningsvis kommer vi komma över en inspelning av vårt legendariska 35-minutersprogram. Vad hette det? "Världens Bästa Program".

My life this very moment:

- Läser: Malcolm X Självbiografi, Ordfront, DN (när distributören fattar att jag ska ha DN och inte SvD). Väntar på nya nummer av Rocky och LEVEL.
- Spelar: Canis Canem Edit (Bully). Kan inte göra annat än hylla detta magnifika virtuella skolepos. Jag skulle aldrig förespråka våld IRL, men det är något vackert och tillfredsställande med den tuffe och ohyffsade Jimmy Hopkins som kommer till mardrömsskolan Bullworth Academy och styr upp det hela. Mobbarna åker på spö, och de olika grupperingarna måste övertas för att sprida frid och gemenskap i skolan. Och detta ville nötter i Amerikat och andra ställen förbjuda? En virtuell version av Ondskan egentligen.
- Tittar på: Har på ganska kort tid kapat igenom S.1-2 av Seinfeld, s.3 av 24 + s.2 av Little Britain. Nu får det fan räcka ett tag.


Så, that's it for now.


"Computer says nooo".

Men återigen

Löste sig problemet gallant när man öppnade de trötta ögonen. Allt är back in business.

NU sova.

Jävlar

Nyfiken på vad det "nya" blogger hade för funktioner switchade jag över med mitt google-konto och väljer att uppdatera template-funktionen. I all trötthet läser jag inte speciellt noga utan klickar glatt vidare med resultatet att min tidigare ganska trevliga blogg ser ut som en hög med skit. Kommer få ägna mig åt timmar av kod-pill för att komma på fötter igen... Garrrh!

Nu Sova.

Snart är det dags igen

Jul och nyår har passerat och avsaknaden av snö har varit total. Tänker inte domedagspredika men ärligt talat, något är riktigt off med vårt klimat.

Det här är väl tiden då man ska sammanfatta och lista sina upplevelser och diverse händelser som inträffat under året. Jag orkar inte riktigt, men det finns vissa saker som jag vill dela med mig och att andra ska uppleva:

Film/tv: Dokumentärserien "Planeten" och Al Gores "An inconvenient truth" borde vara obligatoriska. Vill man efter det se något av lättsammare natur så är det "Little Britain" och "Seinfeld" på DVD som gäller. Eller "Casino Royale" på bio.

Spelupplevelse: "The Legend of Zelda: Twilight Princess" på ohotad förstaplats. Wii är det viktigaste som hänt spelvärlden på flera år, kanske rent av sedan 80-talet då NES introducerades. Nintendo sprider spelglädje. När man upptäcker att hela släkten, inklusive min aldrig spelande, mor älskar att svinga wii-moten i en match Wii-tennis, vet man att dom har lyckats.
Har man spelat klart TP finns det massor av underbara titlar att ta sig igenom. "Shadow of the Colossus" kan vara årets mest egna äventyr. Storslagert och vackert.

Läsning: Ibland är det skönt, kanske nödvändigt, att lägga kurslitteraturen åt sidan för att dyka ner i annan text. 2006 var det Level, Ordfront, Rocky och Club Nintendo Magazine som har levererats till min brevlåda. Bloggläsandet har även det gått starkt uppåt, jag är i det närmaste manisk i mitt läsande av diverse bloggar och uppdaterar RSS-flödet i Sage flera gånger om dagen. Skönlitterära verk har jag hunnit med alldeles för få av, men igår avklarades Stieg Larssons "Flickan som lekte med elden", del två av Millenium-trilogin, en grymt spännande deckarserie. Övriga böcker som gjort stort intryck: Bret Easton Ellis ("American Psycho") "Lunar Park" och John Ajvide Lindqvist "Låt den rätte komma in".

Övriga händelser: med största sannolikhet kommer jag senare minnas vad jag skulle tagit med här, men skit samma. 2006 var året då jag besökte Hultsfredsfestivalen för, inte riktigt säker, kanske 8-10 året. En häftig upplevelse, och de senaste två åren har absolut varit de starkaste.
Besökte Stockholm med min kära Sara och firade ett år tillsammans. Herrejösses, kan lova att det är det längsta någon tidigare stått ut med mig. Helt underbart och det kommer förhoppningsvis aldrig ta slut.
Besökte dessförinnan Prag tillsammans med Sara, första gången i landet och trivdes oerhört bra. Kom undan med en sjukt låg reskassa, vilket var positivt överraskande. Det går fortfarande att leva billigt i vissa Europeiska huvudstäder.
Höll på att glömma flytten till gräddområdet Kålgården. Trivs riktigt bra, och har förmånen att bo i ett helt nybyggt hus. Tyvärr så finns det inget annat här än just lägenheter. Områdets känns lite själlöst och småborgerligt, antagligen är de flesta som bor här ansvariga för vår nya fackfientliga regering. Men jag ska lämna politiken out of this. Jag trivs ändå! Har svårt att tro att jag inom de närmaste åren kommer kunna lägga beslag på en finare hyresrätt i landet där allt nu ska säljas ut till de som kan betala.

Dags att avrunda. En applåd om någon tar sig igenom den här tunga massan av tecken.

Ett nytt år har börjat och livet går vidare. Mycket kommer hända. Återkommer om det.

Out

Förresten, glömde en nominering.

Årets skumtomte: Herr finlitteraturkritiker Herman Spjut på Svenska Dagbladet. 2006 var året då debatterna kring spelkulturen sjönk till rekordlåga nivåer av smutskastning. Herr Spjut försöker sig på finkulturskribenters vis såga den framväxande spelkulturen. Hans inlägg i debatten är så jävla larvigt och utstuderat att kommentarer är överfödiga. Läs det hela själv här.
En skarp kommentar på detta hittas här. Kan vara veckans bästa läsning.

Avslutar med Spjuts vassa analys:

"Dataspelande är ett kolossalt underhållande men andefattigt tidsfördriv som i stora doser gör dig svag i kroppen och svag i huvudet, och därtill hålögd, det vill säga ful."