Då har man varit hemma återigen. Bort från lägenheten med ständig värme och varmvatten, till vedeldad villa med gammal och sliten panna. Min flickvän som för första gången var med hem till Vena var stum av förvåning. "Ni har ström, lampan lyser ju, men varför är det ingen värme?!" frågade hon på fullaste allvar. Jag fick på bästa möjliga sätt förklara för storstadsflickan att vi i denna villa värmde upp oss med vedeldning. Dvs att man eldar ved i en panna i källaren, som i sin tur värmer vatten som pumpas runt i husets element. "Så här trodde jag man levde på 50-talet?"... Vad säger man? Jag och mina bättre vetande vänner retade henne hektiskt hela helgen.
Jävlar vad kallt det blev på en gång. Jag som inte har någon vinterjacka. Tur att csn-pengarna trillar in på fredag. Ska göra allt för att bränna dom på en varm o go jacka.
Denna menlösa höst är inget att ha. Deprimerande är bara förnamnet. Men fan vad skönt det är att vara kär då just i dessa tider. Allt blir så jävla mycket lättare. Sara är bäst. Jag är hennes bitch och hon är min. Gutt.
Peace
Danne
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Nä så jäkla hemsk är inte denna hösten... Det händer och har hänt en massa trevliga saker
Skicka en kommentar