En kväll hos vännen

Som jag sagt tidigare ska man använda sin lediga tid till sådant man inte har tid eller tar sig tid till när man är upptagen (....?) Idag har jag spenderat kvällen ute hos en god vän- en av de bättre jag har, som jag tyvärr träffar alldeles för sällan.

Denne vän och jag har umgåtts, och gått i samma klass från den dagen jag flyttade ut till lilla Vena som ännu mindre sexåring från det något större Vimmerby som jag levde i tills dess. Vi har upplevt mycket tillsammans; de första fyllorna (åtminstone min), slagsmål i folkparker med raggardrägg, dålig kebab, konfirmationen och en hel del kul och mindre kul saker. Hela uppväxten mer eller mindre. Det fantastiska är att vi trots allt detta vi upplevt tillsammans är ena vitt skilda människotyper, med vitt skilda levnadssituationer. Idag var första gången jag träffade honom på alldeles för många månader. Hans son hade växt något enormt. Det var så länge sedan vi sågs att han inte kände igen mig.

Min kompis och hans tjej har flyttat. De hyr en gård av en storbonde utanför Hultsfred. De har ett enormt stall fullt med hästar som de tar hand om. De jobbar och sliter på alla möjliga håll för att få det att gå runt. Men de trivs och har det bra tillsammans, vad annars betyder något?

Den uppmärksamme vet kanske att jag inte är alltför gammal. 22 bast. Min gode vän är lika gammal, skiljer ungefär 2,5 månad på jorden. Hans son är 2 år. Han kom till jorden på min gode väns 20-årsdag. Hur fantastiskt häftigt är inte det? När jag drogs med de alldagliga funderingarna om vem man skulle försöka få omkull på nästa fest, satt min vän hemma med ett spädbarn i famnen. Stora kontraster. Men det är det som är poängen. Finns det en stark vänskap är inga kontraster stora nog för att bryta den eller komma imellan. Jag tycker det är skithäftigt. Min kompis är farsa. Jag vet vem jag kommer rådfråga först när mina egna barn strular i framtiden. Och jag gillar det.


Puss