Ibland

Är det jävligt skönt att inte ha speciellt mycket att göra. Ett litet tag. Har man för lite att göra en längre tid kommer en underlig, hemlig typ av ångest krypande. Man får inte ha för lite att göra - då är man kass och känner sig, milt uttryckt, kass. Själv har jag haft det ganska lugnt den senaste tiden. Mer eller mindre ofrivilligt. Jag råkar vara anställd av ett bemanningsföretag som hyr ut studenter, tyvärr har de haft alldeles för lite på mitt projekt och inte behövt någon extrapersonal. Konsensus: jag får inte jobba och får därmed leva på det csn ger mig, vilket jag iof inte är ensam om heller och jag funderar över min rätt att gnälla på situationen. Men detta är trots allt min egen blogg och här säger jag vad fan jag vill.

Bara dryga månaden kvar innan jag och mina kurskamrater ska ut och koka kaffe på olika arbetsplatser. Joke. Jag tror kaffekokandet är ordnat hos mitt företag, de verkar oerhört ambitiöst inställda till min praktik och måna om att både jag och dem ska dra nytta av perioden. Det är skönt! Exakt vad jag kommer få syssla med är oklart, men företaget går framåt som en väloljad pingvin i rutchekana så uppgifter finns det säkert gott om.

Idag sände jag tillsammans med åtta glade studenter från medieproduktion lokal-tv från Högskolan. Jag var bildproducent (sändningsproducent) och styrde spakarna och det hela från kontrollrummet. Det var enormt roligt! Något av ett antiklimax inträffade tyvärr efter sändning när vår trevliga lärare skulle visa oss sändningen som bandats i dv-spelaren. Dv-spelaren var utbränd och hade bara orkat ta med ljudet, så det fanns inte mycket att titta på. Förhoppningsvis kommer vi komma över en inspelning av vårt legendariska 35-minutersprogram. Vad hette det? "Världens Bästa Program".

My life this very moment:

- Läser: Malcolm X Självbiografi, Ordfront, DN (när distributören fattar att jag ska ha DN och inte SvD). Väntar på nya nummer av Rocky och LEVEL.
- Spelar: Canis Canem Edit (Bully). Kan inte göra annat än hylla detta magnifika virtuella skolepos. Jag skulle aldrig förespråka våld IRL, men det är något vackert och tillfredsställande med den tuffe och ohyffsade Jimmy Hopkins som kommer till mardrömsskolan Bullworth Academy och styr upp det hela. Mobbarna åker på spö, och de olika grupperingarna måste övertas för att sprida frid och gemenskap i skolan. Och detta ville nötter i Amerikat och andra ställen förbjuda? En virtuell version av Ondskan egentligen.
- Tittar på: Har på ganska kort tid kapat igenom S.1-2 av Seinfeld, s.3 av 24 + s.2 av Little Britain. Nu får det fan räcka ett tag.


Så, that's it for now.


"Computer says nooo".