27 oktober 2005
Jaaaaaooo Jess!
Nu är det dags att koppla av! Gäddan och Gåsen väntar, senare biografen nere i stan. Good old helkväll var namnet.
Höres inom en snar framtid.
Simma lyygnt
Danne
24 oktober 2005
Zzzz
Var hemma och gick på begravning i helgen. Min kära moster får nu vila. Världen är orättvis och Gud om han nu mot förmodan skulle existera förtjänar en fet jävla omgång. Men det var fint, trevligt att få träffa och umgås med en stor del av släkten samtidigt, man förstår hur viktiga de är för en.
Tillbaka till lite mer alldagliga stuff. Bara några dagar kvar på kursen, vi har fått lov att presentera vårt projekt med frikursarna på torsdag, alltså kommer vi ha hela fredagen ledig. Känns hur gutt som helst. I helgen kommer det upp lite kompisar hemifrån, ska bli kul att träffa alla på en gång och festa ihop, just like the old days. Hur old lät det där?
Thåströms nya låt "FanFanFan" är helt underbart bra. Skönt att se hjälten in action igen.
Peace
Danne
21 oktober 2005
Trötthet, dyra hemresot & trötthet
Förjävligt hur dyrt det kan bli att förflytta sin bakdel 12 mil. Tack för att de olika bolagen inte sammarbetar. Tack för att det krävs fyra biljettköp för att förflytta sig från Jönköping till Vimmerby en torsdagskväll. Tack för att det kostade mig 184 kr och tre timmar av min dyrbara tid. Grrrr....
Nu bör jag sova. Jag är trött. Och det är en hel vecka tills kursen är slut. Ska jobba hårt som en boo.com-anställd, så jag behöver min skönhetssömn. Imorgon ska jag på begravning. Usch.
Sussa gött och dröm blött.
Danne
19 oktober 2005
Hjärnan är mos
För att uttrycka det som en mindre klyftig man: Är ni inte med mig, är ni emot mig!
Projektarbetet rullar på. Idag kändes det som vi verkligen tog oss framåt, vi sprudlade av idéer och fick nästan lägga band på oss själva. Med så många oerhört ambitiösa och kreativa människor kan det inte bli annat än succé! Vänta och se...
Självberöm luktar illa?
Nästa helg får jag besök hemmifrån. Vi avslutar vår kurs på fredag. Kan det bli bättre? Kan det bli blött? Antagligen.
Hade
Danneman
16 oktober 2005
Livet trillar vidare
Nu är det snart dags för hemfärd till Jönköping. Det är lite weird när man nu är "hemma", att man, eller åtminstone jag, säger att jag snart åker "hem" till Jönköping. Man anpassar sig fort, och visst trivs man förbannat bra i staden. Lite surt då att vi måste flytta ur vårt sköna kollektiv nästa år. Kan inte klaga på att bo i en etagelägenhet på 155 kvadrat, alldeles intill Högskolan. Hälsan om det låter bekant? Men nu har vår onda hyresvärd fått igenom sin önskan att göra bostadsrätt av hela köret. Och vi som fattiga studentar har inte riktigt pengapungar i 850 000 kronorsklassen, vilket gör att vi hamnar på gatan. Menmen, vi har några månader på oss. Så det lär bli en del avskedskalas innan det är dags.
Checka mannen till höger. Han är grymmast. En barsk och bestämd dansk, som dessutom ser lite ut som en tomte från och till med sitt vita hår och skägg. Han är 80+ och han är min morfar. Respekt.
Detta innebär förstås att jag är kvartsdansk, men tyvärr är jag precis lika dålig på att förstå danska som gemene man. Men jag har åtminstone under hela min uppväxt fått höra hur mycket bättre allting är på andra sidan sundet. Om man frågar Herr Jensen åtminstone. Och honom säger man inte emot.
Ät pöööölse och var glad.
På återseende
14 oktober 2005
Smidigt
- Varför brakar man in i en ganska stor bro, med en ganska stor kran? Blir besvärligt för de ganska många bilar som vill åka över. Kanske bra ändå, om de bilar som fick stå i kö hade vett nog att stänga av sina motorer och inte gå på tomgång. Sparar lite på vår redan misshandlade moder jord. Fast det är väl majoritet Stockholmare vi talar om så vi ska inte hoppas för mycket. (Mina lantliga fördomar lyser igenom)
- Varför slutar man inte käka godsaker när man egentligen vet att man inte orkar mer? Sen slutar det hela med att man känner sig dum och flötig när allt bearbetas i magsäcken. Fast jag passar alltid på att äta upp mig lite när jag kommer hem till päronen. Gratis är alltid godast. I Småland.
- Dagarna börjar bli korta nu. Snart har det eviga mörkret flyttat hit igen. Fy fan. Tur att man har en alldeles egen babe att kramas med. Puss på dig Sara.
- Kom på att jag har en hel del böcker i min hylla jag inte läst än. Men all denna tjocka kurslitteratur tar upp så mycket tid, hur ska jag kunna/orka läsa något för egen vinning? Fast det är klart, skippar man all dötid vid tv:n och datorn så har man några minuter extra per dag. Så nej, när jag återvänder till Jönköping ska jag ge mig på Harry Martinsson, parallellt med det jag har kvar att läsa i denna kurs.
Tack och hej, vi ses i Jönköping.
PS. Min hund är fan inte riktigt klok. DS.
Bu för boo.com
Hade man liten förståelse för hur finansvärlden och marknaden fungerar sedan tidigare, kan man inte kalla sig mer förstående efter att ha läst denna bok. Men desto mer förbannad. Hur kan det vara möjligt att kasta 135 miljoner dollar i sjön under en period på ungefär 15 månader? I den sköna It-bubblan var allt möjligt.
Patrik Hedelin kom i kontakt med Ernst Malmsten och Kajsa Leander när de båda arbetade inom Bokus. De var alla tre unga karriärsinriktade personer som upptäckte att deras olika egenskaper kompletterade varandra och de bestämde sig för att dra igång ett eget projekt. Självklart skulle de inrikta sig på det hetaste området, Internet.
De kläckte idén med märkesklädesförsäljning via Internet. En briljant idé tycktes det. Internet var globalt, den fanns i princip inga spärrar för hur stort detta kunde bli, hela världen låg för deras fötter! I denna tid av Internethysteri var det viktigt för alla investerare att vara med. Tåget var på väg att åka, och hoppade man inte på fick man stå kvar med stor näsa och titta på när andra tjänade oerhört stora pengar på nolltid. Sådan var uppfattningen åtminstone.
Kanske var det just därför deras företag kunde värderas till så höga siffror som 390 miljoner dollar, utan att ens kommit ur startgroparna och vara något annat än en ide på papper. De tre unga företagarna var väldigt övertygande och fick några av de största bankerna, advokatfirmorna och analytikerna bakom sig. Succén var given. Eller?
Arbetet tog fart och man slog på strora trumman redan från början, här skulle det inte snålas. Flashiga kontor startades runt om i världen och dyr personal anställdes. Det viktiga var inte att alla hade något att arbeta med, det viktiga var boo.com imagen.
Men allt var inte frid och fröjd. Sprickor uppstod tidigt mellan Patrik och duon Ernst och Kajsa. Ett oerhört maktspel pågick bakom kulisserna, samtidigt som kostnaderna inte kontrollerads det minsta. Det var verkligen rock’n’roll. Något som enligt Patrik Hedelin Ernst och Kajsa levde ut till fullo.
Så pengar brändes och arbetet med webplattformen gick knackigt. När det efter många turer och långa förseningar blev dags för lansering gick inget som tänkt. Plattformen fungerade inte, den var oerhört krävande och försäljning uteblev. Osämjan var stor och det hela gick helt på dekis. Bara några månader efter lansering likviderades företaget.
Boken är till största delen skriven helt ur Patrik Hedelins synvinkel, då Ernst och Kajs avböjt att medverka. Det är därför självklart svårt att få en objektiv bild av det hela, men hur man än vrider och vänder på det så har alla tre ett gemensamt ansvar för det som hände. Men hela händelsen speglar väl tiden som var i slutet av 90-talet. Internet var hett. Den nya ekonomin skulle ta över världen, det gällde att hänga med. Det gjorde uppenbarligen att man nästan i blindo kastade pengar på allt som presenterades med fina grafer och siffror. Vem vill inte vara med och plocka delar av den oändligt stora kakan?
Denna dumjakt på snabb avkastning hade sitt straff, men de kan gott skylla sig själva. Det drabbade uppenbarligen ingen direkt fattig. Lite avundssjuk blir man, jag skulle gärna bränna 135 miljoner dollar av riskkapitalisters pengar. Men nu har bubblan spruckit så jag får väl antagligen aldrig chansen.
13 oktober 2005
Blogg blogg och åter blogg (blog (g))
Kände helt plötsligt ett konstigt behov av att blogga. Börjar man redan bli lite skadad av detta forum som vi blev påtvingade av våra (eminenta) lärare? Kommer min blogg leva vidare även efter kursens slut? Njaa, men kanske.
Det man frågat sig är ju självklart varför i helsicke folk skulle ha något som helst intresse av att läsa mina tankar över huvud taget (utöver det faktum att vi är illa tvungna att läsa bloggar till höger och vänster just nu). Men så börjar man öppna ögonen lite. Vad är det för intressanta människor som blir lästa i bloggvärlden? Om vi kollar lokalt (Schweden) verkar det vara herr Virtanen som kommer på tal oftast. Själv har jag nått oerhört svårt för herr Virtanen. Brukar därför undvika hans funderingar på Aftonbladet Nöje. Men nu hamnade jag iaf där, för att i rent studiesyfte förstås, kolla vad han hade att säga. Summa kardemumma: Inte ett skit. Visst, skithäftigt att kunna namedroppa lite gamla skivor. Skithäftigt att tro man är kung för att man får sitta backstage på Hultsfred (det tror ju visserligen varenda Hultabo som arbetar till sig de färgade plastbanden också, men det är en annan historia). Skithäftigt värre att vara ännu coolare för att man varit "korre" i USA och i princip inte skrivit en vettig rad från tiden där. Så vafan. Kan den där dryga typen, så varför inte jag? Skillnaden får väl vara att jag korrar från Jkpg, eller just nu då Hultsfred. Eller ja Vena om man ska vara riktigt petig. Förort. Eller litet samhälle utanför Hultsfred. Definitionsfråga.
Vad händer här då? Same old. Fast mycket färger har dykt upp sen jag var hemma sist. Vackra höstfärger, vilket betyder att det snart är riktigt mörkt och outhärdligt surt att leva på våra breddgrader. Min hund hade fått en konstig frisering. Morsan hade börjat klippa ryggen, men inte hunnit helt klart, vilket gör att Zingo ser ut som en... Skumt friserad hund.
Mer nytt: Har nu en ny tvättmaskin i källaren samt en ny köksfläkt. Båda pajjade under en och samma period. Mängdrabatt på Elgiganten kan man tycka, men icke. The new maskin tvättar så tyst så tyst. Låter inte som ett helt vägarbete från källaren längre när den drar igång. Skönt.
Nu har jag ordbajsat ganska ordentligt. Grattis, har du läst ända hit har du vunnit en påse popcorn. Du får köpa den själv nästa gång du går på SF och sitter i den pyttepyttepyttelilla salongen med kasst ljud. Usch vad jag hatar den salongen. Fanimej bättre att se film uppochner i sängen på en fjortontummare med monoljud. Jag börjar bli trött. Nu har den här texten tappat all relevans. Slutklämmen ifrån Vena:
En get, en ko, en Hultsfredsbo. Och Virtanen. Den j..... jägaren.
Puss och kram,
mata en gam.
11 oktober 2005
Fester, otur & dåligt omdöme
Konstaterat: Fester med helt fri och gratis bar kan vara kul. Fester med fri och gratis bar kan också vara fullkomligt livsfarligt. Speciellt om man kommer till den nivån att man inte längre reflekterar över hur många drinkar/öl man har klunkat i sig. Det är då det börjar gå illa. Jag för egen del kom väl till den punkten antar jag, men lyckades trots allt inse att jag borde ge mig av hemåt och dyka i sängen. Så det gjorde jag, men kom inte mer än ett par hundra meter då jag, pratandes i telefon med en vän, lyckades missa att någon hade kastat en glasflaska i backen, och just i detta krossglas placerade jag min intet ont anande vänsterfot. Tro inte det faktum att jag hade skor på mig hjälpte, nej självklart letar sig en skärva hela vägen upp och in i min fot. Det hela slutar med att jag svärandes och allmänt högljutt förbannar allt heligt, allt medans blodet forsar ur min stackars vänsterfot. Min gode vän ger mig tipset att ringa min kära flickvän, vilket jag gör. Självklart väcker jag henne och tvingar ner henne på stan för att hämta mig. I ett snäpp sjönk man ett antal steg på plus- minuslistan. När kära Sara väl kommer på plats har min gode vän Tomas, som för övrigt varit på exakt samma fest som jag tidigare, också anslutit. De får snällt agera stödpersoner för mig hoppandes på ett ben, tillbaka till festlokalen för rengöring och bandagering av min 44:a och senare hela vägen hem till lägenheten.
Som om inte detta vore nog med jävelskap för en kväll slutade det ännu värre. Behöver inte gå in på detaljer men man kan säga att min kropp inte mådde så bra. Tror jag hade ätit något dåligt under dagen..........
Men för övrigt var helgen bra! Var en vända i Borås och träffade en massa vänner till flickvännen. Tror jag är godkänd överallt nu. Fick dessutom omdömet 10/10 av ett par väldigt charmiga damer. Vet inte om det är bra eller dåligt att damerna i fråga är 73 respektive 75 bast, men med så många år på nacken borde de veta vad de snackar om, så jag får vara nöjd!
Jag ska kläcka fram nått coolt namn till vår projektgrupp tänkte jag.
Nu har jag köpt det stora skolstartskitet i Expen. Lyckades skjuta på det i sju veckor. Tur man har bättre pli på sina studier. (?)
No time to waste, dags för bokläsning!
Tjohej
06 oktober 2005
Willy:s
Dags att färdigställa min autobiography.
Peace
02 oktober 2005
Snart är helgen slut
Hursomhelst, helgen var trevlig till större delen. Min familj, eller nästan hela skaran åtminstone, var uppe på besök. Fredagskvällen blev det god mat och dryck på ett ställe på västra sidan av stan. För att det inte ska framstå som ren smygreklam utelämnar jag namnet. Men det var gott! Sedan blev det ytterligare lite god dryck på ett annat ställe, på östra sidan, även det helt godkänt. Helt underbart att få lämna makaroner och korv för ett slag och njuta av riktigt krubb, och som alla smålänningar vet är gratis alltid godare.
Lördagen blev en heldag på A6 och IKEA. Tur att man fick en liten lön från arbetet även denna månad, annars hade csn-pengarna varit Long Gone redan nu. Men jag fick åtminstone ett jäkligt mycket trevligare rum i min lägenhet.
Men men, nu är söndagen ändå här. Imorgon börjar vi klockan 13 vilket känns helt okej. Nu ska jag placera min bakdel i mitt uppfräschade rum och dyka ner i "Inmates"..
Tack och Hej