Livet trillar vidare

Saker och ting är för det mesta inte enbart himmel eller pannkaka. Livet är komplext. Känns konstigt att vara hemma, gå på 50-årskalas och samtidigt vara mitt i alla förberedelser för en stundande begravning. Men så är det väl, inget ska vara lätt. Eller rättvist. Arg kan man bli, men det hjälper inte långt.

Nu är det snart dags för hemfärd till Jönköping. Det är lite weird när man nu är "hemma", att man, eller åtminstone jag, säger att jag snart åker "hem" till Jönköping. Man anpassar sig fort, och visst trivs man förbannat bra i staden. Lite surt då att vi måste flytta ur vårt sköna kollektiv nästa år. Kan inte klaga på att bo i en etagelägenhet på 155 kvadrat, alldeles intill Högskolan. Hälsan om det låter bekant? Men nu har vår onda hyresvärd fått igenom sin önskan att göra bostadsrätt av hela köret. Och vi som fattiga studentar har inte riktigt pengapungar i 850 000 kronorsklassen, vilket gör att vi hamnar på gatan. Menmen, vi har några månader på oss. Så det lär bli en del avskedskalas innan det är dags.

Checka mannen till höger. Han är grymmast. En barsk och bestämd dansk, som dessutom ser lite ut som en tomte från och till med sitt vita hår och skägg. Han är 80+ och han är min morfar. Respekt.
Detta innebär förstås att jag är kvartsdansk, men tyvärr är jag precis lika dålig på att förstå danska som gemene man. Men jag har åtminstone under hela min uppväxt fått höra hur mycket bättre allting är på andra sidan sundet. Om man frågar Herr Jensen åtminstone. Och honom säger man inte emot.

Ät pöööölse och var glad.

På återseende