Hermeneutik, bakfylla och GTA

Högskolelivet bjuder på kontraster. De två senaste veckorna var något vilda från och till. Insparken ägde rum och jag var en av många som drog på mig en alldeles för stor, vit fadder-t-shirt och tog ansvar över mkv:s nya barnaskara. Det ver oerhört roligt, borträknat de morgnar man vaknade och mådde mindre bra av någon outgrundlig anledning.

Jag börjar nu känna mig riktigt hemma på Kålgården. Detaljen att jag bor mitt i en enda stor byggarbetsplats berör mig inte längre. Gubbarna på taket tvärs över gatan är en helt naturlig del av min vardag. Vet inte riktigt hur det kommer kännas när allt är klart och vår innergård är tömd på maskiner, containrar och bråte. En smärre tomhet kommer kanske uppstå. Fast nej, det är svårt att känna tomhet när man bor två människor i en etta på 35 kvadrat. Ekonomiskt, trångt, mysigt och helt ok. Dock inte helt tillåtet, så var vänlig och berätta inget om detta för min hyresvärd..

Vill ni beskåda min boendesituation och inte haft turen att blivit inbjuden någon gång, titta här.

Elitserien drar snart igång. Tänkte vara en mer flitig besökare av Kinnarps denna säsong. Dock är det ju inte gratis. Vill du sponsra mitt hockeyintresse är alla bidrag välkommna: 8393-1 203302177-1. Tack på förhand.


Spännande musikhöst för övrigt. Har den senaste tiden köpt mycket ny musik, Tool, Khoma, Danko Jones tillhör de senaste inköpen, men det finns mycket mer att se fram emot. Audioslave har släppt nytt album som är beställt, grymt gitarrgung och Chris Cornells raspande stämma i skön kombo utlovas. Deftones släpper nytt album i slutet av oktober, deras mest experimentella platta hittils enligt dem själva. Jävligt spännande med tanke på att de inte låter som något annat, i princip det enda amerikanska "neometal"band som sticker ut från den stora gråa, stinkande massa av storbolagsproducerat amerikansk skitrock. De har lagt ut en låt strömmande på MySpace, "Hole in the earth", som knappast sänker förväntningarna. "Saturday Night Wrist", 30 oktober. Lägg det på minnet.

Mina föräldrar har varit och hämtat en liten hundvalp, och jävlar det är nog bland det sötaste jag sett. Vår kära Zingo dog i januari i år, väldigt jobbigt för oss alla. En påspädnad av det tragiska halvår vår familj hade genomlidit. Den nya lille krabaten påminner mycket om Zingo, fast är dock ännu mindre och en salig blandning av raser. Terrier, Cavallier, Tax mm har jag blivit informerad om. Men vem bryr sig om rasbiologi? Det är en liten varelse som man bara smälter av att se. Eller hur?



Har köpt ett begagnat PS2. Lirar igenom de PS2-exklusiva stortitlar som finns, i otålig väntat på Nintendo Wii.

Första kursen för året: Media analysis. Tillsammans med utbytesstudenter och en Iransk lärare som bla arbetat för Reuters både som reporter och chef. Han har dessutom fått artiklar publicerade i bla New York Times och Washington Post. Man kan inte läsa vårt program utan att ha stor respekt för den mannen, han är dessutom verkligen en inspirerande och bra lärare som brinner för det han talar om. Dessutom drar han hit föreläsare som inte är kattskit. Vad sägs om chefredaktören för BBC News, en professor i Journalistik från en av USA:s mest ansedda journalisthögskolor och redaktörer från Al-Jazeera? Till lilla Jönköping, det är rätt stort.

Återigen ett ganska långt inlägg, borde kanske bryta mönstret och skriva kortare dagliga kommentarer som jag vet att andra bloggare klarar av. Men så här är det för mig. Ämnena är verkligen upp och ner, men hur är livet egentligen? Den 29:e åker jag och Sara till Stockholm över helgen, vi firar då ett år. Ett år är en ganska lång tid som trots allt har gått otäckt fort. Den 29:e september 2005 blev vi tillsammans. Två dagar senare gick min kära moster bort i cancer. En minst sagt konstig tid i mitt liv. Man fick stå på två olika fötter samtidigt. Jag var nykär och hur glad som helst över att äntligen ha hittat kärleken. Samtidigt hade man ett avgrundsdjupt hål i hjärtat av saknad och ilska över att min moster lämnat livet. Alldeles för ung, alldeles för orättvist. Det är klyschigt men sant: så är livet; upp och ner. Precis som den här bloggen.

Puss