Jag är ett stort fan av (interaktiva) spel. Mer än så, jag älskar spel. Jag är en av många som anser att spel förtjänar cred i finkulturens instängda rum. Vägen dit är lång, men en dag kommer vi vara där. Längre inlägg om detta utlovas.
Jag är i grund och botten Nintendo-människa. Ända sedan jag för första gången fingrade på en NES-kontroll och försökte få Mario hoppa över hålen i marken har jag varit hooked. Men i sommras var det dags för första otroheten. Inte så att jag aldrig spelat något annat än Nintendo, man är ju gamer, men jag hade aldrig ägt en konsol av annat fabrikat. Nu var det dags för ett PS2, ett måste för att kunna spela de Playstation-exklusiva topptitlar som trots allt finns. Just nu är jag inne på en Skräck-klassiker. Silent Hill 2.
Jag lovar, om ni inte tror mig, att spelmediet är den absolut mest effektiva form av underhållning för att skrämma livet ur folk. Film fungerar, men spel kan i sin bästa form vara gravt ångestframkallande. Som Silent Hill 2. Kallsvettningar får man räkna med. Miljöerna är otäckt ruskiga. Ljudspåret är underbart effektivt och de hemskt groteska monster man stöter på längs nedsläckta, klaustrofobiska korridorer och ljusfria lägenheter är antagligen de värsta man sett.
Vill man bli skrämd bortom all sans och spela något så pass otäckt att man måste pausa spelandet då och då för att inte förlora förståndet (...), då är detta spelet. Några år på nacken, men denna psykologiska skräck i världsklass saknar bäst-före-datum.
out
1 kommentar:
Är övertygad om att spelkulturen snart kommer göra sitt definitiva intåg i "finkulturens" korridorer.
Spelvärlden är dessutom en av få världar där otrohet är något positivt. Nästa steg du bör prova är Condemmned på Xbox360. Testa en trekant :)
Är sugen på att spela om Silent Hill 2 nu.
Besök gärna min blogg 'Våga Vara Nörd'. http://dkleinis.blogspot.com
Skicka en kommentar