90 cm säng. Och jag.

Det är något med speciellt att sova ensam. Det är inte riktigt rätt längre. Att jag får 90 cm bredd att okontrollerat rulla runt i inträffar ungefär lika ofta som jag uppdaterar den här bloggen nuförtiden. Så när Sara med vänner besöker vän i den större staden väster ut borde jag rimligen sova hur bra som helst och njuta av centimetrarna. Visst är space skönt ibland, men jag föredrar att vakna tillsammans med min donna än utan min donna. Låter cheezy, men är sant.

Sommaren sprang förbi i vanlig ordning. Jag spenderade större delen på truck i detta företags lager. Sprang iväg gjorde också mitt fribelopp, så nu får jag inte jobba mer på några månader. No more Australia-savings for you mister!

Sommarens höjdpunkter var dessa två evenemang.
Tyvärr kom inte den traditionsbundna hemortsfestivalen upp på en ok nivå i år. Sommarens antiklimax, tyvärr.
Hoppas ni inte missat Markus Larssons och Keith Richards oenigheter om sommarens Ullevikonsert. Humor tamefan!

Annars är det tid att dyka i kurslitteraturen igen. Och jo, den är tyngre än någonsin. Egentligen borde jag nu läsa sådant som detta, eller det här, och den. Dock är den här mycket mer inspirerande att ta del av. Vann boken i en tävling på den utmärkta bloggen Please Copy me som skrivs av den förre mkv-studenten och numera Copywritern Mattias Åkerberg. Kolla in den!

Mina kursval kommer inom ca två månader vara spikade och klara. Förhoppningsvis blir det en bra mix som kommer passa mig bra. 13 pix för resa t&r Arlanda-Sydey. Ungefär vad vi hade räknat med. Det ska bli otroligt spännande att ge sig iväg! Första trippen utanför Europas gränser.

I all spirande positivism (NEJ! Inte den vetenskapliga termen) måste jag berätta om dagens, veckans, månadens eller kanske även årets jävligaste händelse. Nån underbegåvad människa hade när jag kom ut från arbetet strax efter fyra idag tryckt in skärmen på min kära Saras bil. Denna underbegåvade person (som kan räkna med ett hembesök om jag lyckas få tips om vem det var) hade inte ryggrad nog att stanna kvar i bilen och vänta till jag dök upp, eller ens lämna en lapp med ursäkt och telefonnummer. Man får inte vara för glad i livet, för det finns alltid idioter som med glädje skiter på ditt hopp om mänskligheten.

Nej studierna väntar. Eller först tidningen kanske. Och lite mat. Och den där andra boken. Och tv:n. Och internet. Och Tv-spelet. Disciplinen är på för låg nivå idag.

Vi hörs
Out

In the s-time

Ojojoj. Vad hände? Tre dagar till den 23e födelsedagen? Snart juli månad? Det är kanske lite i överkant att ha åldersnojja och tycka tiden går aningen för fort för att man ska kunna uppfatta dess gång, men vad kan man göra åt saken?

Ytterligare en, tyvärr ledsamt tam, Hultsfredsfestival har passerat. Nu har man fått uppleva den store rock-legenden Ozzy. En kul upplevelse som ändå inte nådde dit man ville eller hade hoppats på. Han skrovlade mest med sia infekterade hals och frasen "I can't fucking hear you!" verkade vara kvällens favorit. Men tam sitter ändå bra som etikett för årets festival. Det blev liksom aldrig något. Ingen fart. Ingen stämning. Ingen trängsel. Det där lilla extra saknades tyvärr även i bokningsväg. Visst, Ozzy är stor. Korn likaså. Men fan, det krävs mer. Turbonegro platsar inte på Hawaii, hur sköna och tok-bögiga dom än må vara.


Maia Hirasawa får stå som årets utropstecken. Halvjapanskan bjöd på en intim mysig spelning i Teaterladan, tyvärr slogs hon mot Flogging Mollys irlandsfolkmusikpunkrock om publiken, och de flesta valde att inleda festandet med de sistnämnda. Slår vad om att Maia inom fem år spelar på Hawaii.

I övrigt lär inte denna sommar (heller) bli någon tid för större avkoppling. Lagerarbete väntar, men allt för att få ihop en tillräcklig reskassa hit.

Ett halvår kvar till mitt livs äventyr. Spännande är bara förnamnet. Känns rätt skönt att älsklingen ska göra mig sällskap. I precis samma veva far min lillasyster ut till en främmande del av världen, den Japanska ön och Tokyos trängsel lockar av någon mystisk anledning henne mer än något annat land på planeten. Hemma brukar vi skoja om att det har med hennes längd att göra. I Japan kanske hon ligger närmare medellängden och slipper titta upp på folk jämt och ständigt. Då surnar hon till.

Har i veckan blivit datorlös. Min första krasch. Jag hatar min laptop. Jag kommer bli mac-user så fort pengarna till inköp finns. MacBook. Mums.

Såg O brother, where art thou? på TV4 häromdagen. Filmen är fantastisk! Den har vuxit till en av mina absoluta favoriter genom åren.

Nu ska jag ladda min telelur med lite färsk musik. Vi hörs.

Peace out